ATT LEVA MED ETT (TVÅ) HJÄRTFEL

Det är inte så många som vet att jag lever med hjärtfel. Jag tänkte skriva av mej lite om det och mina tankar kring det.

Jag har egentligen två fel.. Det ena (som jag märker av) är att jag får hjärtrusningar, så hjärtat slår i typ 210 stag i minuten. Normalt är det väl att hjärtat slår runt 60-80 slag per minut. Så mitt slår alltså mycket mer än dubbelt så fort under mina hjärtrusningar. Nu får jag dem ungefär en gång i veckan och det kan hålla på olika länge beroende på om jag gör något åt det eller ifall jag tränar osv. Mitt längsta "anfall" varade i ca. 2 timmar när jag var i skolan, då blev jag jätteyr osv.

Jag har lärt mej att leva med mitt hjärtfel.
Men det finns stunder då det verkligen begränsar mej och så. Som till exempel när jag springer löptävlingar eller när jag tävlade i friidrott så fick jag det nästan alltid på grund av antingen stressen, adrenalinet eller farten. Så jag slutade med friidrott eftersom jag inte kunde göra allt jag ville. Tror det blev droppen för mej när jag tävlade en gång och sprang nästan hela banan med hjärtrusning + ännu högre puls eftersom jag ansträngde mej. Mådde inte bra alls och svimmade nästan (det var helt svart) och jag hade jättesvårt att andas tyckte jag och jag fick inte det syre jag behövde till kroppen.
Jag vet att jag inte får anstränga mej ner det sätter igång, men ibland kan jag vara så envis och ignorerar det eftersom att jag inte vill ha några begränsningar.

Kan också få mina hjärtrusningar när som helst. Som när jag sitter i soffan och kollar på film eller vad som helst, men då stör det mej inte så jättemycket längre eftersom att jag har vant mej. Haha!


Man kan operera i hjärtat. Men även om man gör det finns det risk för att det inte gav någon effekt.
Jag tänker ganska mycket på ifall jag vill operera mej eller inte. Men jag är så rädd för det. Känns så läskigt att dem ska skära och bränna i hjärtat som är en sånn viktig kroppsdel.
Men jag skulle verkligen vilja bli av med mina problem. Men jag vet inte om det är värt att operera. Det känns så läskigt och jag är rädd för det.

OPERERA ELLER INTE OPERERA?



Finns mycket mer att berätta om mena erfarenheter av vad som hänt när jag fått det och forskningen kring mej på sjukhusen osv. Men jag tror att det skulle bli tråkigt att läsa hur långt som helst.


Kommentarer
Postat av: jane

GOD JUL :D!!

2011-12-23 @ 22:49:37
URL: http://janewennberg.myshowroom.se
Postat av: Mimmi

Usch Lina:(

Förstår att det måste Vara jobbigt!!:(

Kärlek till dig vännen!<3

2011-12-24 @ 07:15:55
URL: http://www.mimmijoohansson.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0